Värst vad tiden går... Det har redan gått en månad sedan jag födde lillärtan! Har börjat hitta de stora muskelgrupperna i kroppen igen, och träningen börjar kännas lättare - eller ska jag säga att jag börjar kunna ta i med bukstöd igen? För visst älskar man sina plankor/chaturanga dandasana?!?
För att inte ramla in i nån kombinerad vårvinter-och förlossningsdepression börjar jag med en ny strategi denna vecka, nämligen att spendera mitten av dagen utomhus. Ärtan bara älskar att besöka lekplatser, och Lillärtan sussar gott nerbäddad i vagnen. I morgon lovar de sol, då tar vi fika med! Jag älskar vårsolen!
I tillägg till utetimmarna ska jag försöka fortsätta med dagliga stunder på yogamattan och även på meditationskudden. Det börjar kännas mer utmanande att räcka till man, hund och alla 4 döttrar - så jag behöver verkligen lära mig att fokusera inåt kontinuerligt för att inte tappa greppet...
1 maj
1 dag sedan
ja du är så klok. jag har just i vinter insett att det inte gynnar någon att ge och ge utan att ta hänsyn till sig själv. glad över den insikten!
SvaraRadera