Tankar från levd erfarenhet

Jag är ju ingen expert, bara levd erfarenhet.
Vad ska jag ge för goda råd om hur man ska prioritera när man är hemma med barn för att hinna med sig själv?

Det centrala för mig är att åtminstone få en stund för mig själv varje dygn. Det har sett olika ut för varje barn. När första barnet, Tofslan, var 2 månader (idag 14 år) påbörjade jag en distanskurs, och då måst jag ju hitta tid, så blev det nog en strategi som kändes bra för att fokusera på något eget. Tofslan hade dessutom kolik och jag var tvungen att hålla mig i rörelse mycket under dagarna med henne i bärsele. Kom snabbt i form, och på den vägen är det nog...

*Jag har nog rätt lätt för att prioritera mig själv när jag går hemma om dagarna.
*När barnen är vakna kan man göra mycket tillsammans med dem, när de sover passar jag på att ha egentid. Jag har ingen möjlighet till avlastning från andra personer, så jag måste fixa detta själv.
*Det jag gör gott för mig själv har goda spinoff-effekter på mina döttrar. Mår jag bra mår de bra. *Sen singeltiden har jag prioriterat bort ytliga kontakter som inte ger något, vill inte lägga energi på "måsten". Lägger hellre tid och energi på sådant som frigör energi.
*Prioritera bort mindre viktiga saker. Exempel: deklarera går före dammtorkning, trösta lillärtan går före tömma diskmaskinen. Yoga går före blomvattning.
*Bärsjalen är en fantastisk underlättare. Bebin är nära mig samtidigt som jag har armarna fria och kan dammsuga, rasta hunden eller baka bröd. På samma gång får jag lite vardagsträning i stigande takt med bebins ökande vikt :)
*Meditation har blivit allt viktigare för mig. Då får jag verkligen fokusera inåt mot min själ, inte bara på min kropp. Lära sig bortse från bruset av tankar. Bara vara.

Ungefär så.
Svårt att berätta, inte lättare att leva ut denna erfarenhet. Ett evigt försök att frigöra mer energi. Men går gör det ju :)