fredag 27 mars 2009

Sällskapare

Jag har närt en sällskapare vid min barm...
Lite smickrande att Lillärtan är så beroende av min närhet att hon piper så fort jag går längre bort än 5 centimeter.
Men jag behöver min egen tid för att fortsätta kunna nära och sällskapa.
Ett evigt balanserande...

2 kommentarer:

  1. Tack för kommentaren. Jag HAR tränat ashtanga yoga förut men inte sen jag blev gravid. Jag ska kolla in amalias dvd som du tipsade om.

    nu ska jag kika runt hos dig.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte annat än att hålla med, det är ett evigt balanserande. Men det är livet. Och i livet finns tid för allt, bara vi väntar in det.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.