Den inre rösten vi alla bär på är mer eller mindre tydlig beroende på om vi väljer att lyssna till den. I mitt jobb är magkänslan som kommer ur den inre rösten ett viktigt instrument, speciellt för att läsa av olika känsliga situationer.
Vem är det jag lyssnar på i vardagen?
För mig tar det emot att lyssna hierarkiskt, när jaget ju är viktigast. För att kunna fungera på ett jobb krävs det att kompensera, men inte till den grad att man är dumsnäll mot sig själv.
I trängda lägen har jag kanske lätt för att lyssna på den lille kritikern, som sitter bakom ena örat. Men medvetenheten om detta ökar och jag försöker allt mer ignorera. Vilket inte är helt lätt om man ska fungera socialt i ett team.
Varifrån kommer den lille kritikern?
Säkert från uppväxten, obearbetad skit från auktoritära personer runt mig, som inte lät mig vara den jag var. Som aldrig var nöjda hur jag än ansträngde mig. Sånt sätter spår hos alla. Snacka om att jag är medveten om det hos mina döttrar. I min familj får man vara den man är, bara man utvecklas inåt. Vi älskar varandra för den vi är. Vi duger! Vi är bra nog!
Min inre röst
Säger mig att jag inte ska bryta upp från det liv jag nu lever, även om jag vill bli yogalärare och utvecklas inåt. Vill ändra mina prioriteringar från ett stressat liv utanför mig till ett liv utifrån mina inre behov. Prioritera en lugnare och mer medveten vardag och ett varmt familjeliv.
Jag vill fortsätta lyssna inåt och bara hänga på. Lyssna i det lilla! Småbarnens perspektiv är helt rätt!
Go with the flow!
Hemska dagar
11 timmar sedan
Det är bra att lyssna inåt. Det är oxå bra att försöka se om de behov man har/känner ska tillgodoses nu eller senare! Det finns massor jag skulle må bra av att göra men allt har sin tid. Just nu är det familjen och då ffa barnen och då får andra saker stå lite åt sidan.
SvaraRadera