Efter en energislukande vecka

Nu har min man kommit hem från sin resa, namngivningen över och balansen hemma återställd.
Jag ställde mig på yogamattan igår kväll och reflekterade över ett par saker.

*Hur stel kroppen blivit efter en vecka utan yoga. Hur väl min kropp behöver träna yoga för att må bra och fungera optimalt. När jag inledningsvis satt i virasana och redan då spände benen undrade jag hur detta skulle gå. Jag fokuserade på min andning och gick igenom bit för bit av kroppen genom asanorna. Vid avslutningen i halvlotus kändes det såå skönt, en saknad harmoni infann sig nu i min kropp och jag sov lyckligt och gott!

*Hur mycket inre "skräp" man samlar på sig under bara en vecka. Man ser heller inte damm efter en dag, men när man efter ett par dagar lägger märke till det ansamlade lagret måste man gå fram med dammtrasan - eller i yogafallet utöva pranayama.

Det blir efter ett uppehåll så tydligt att yoga handlar om att skala bort dammet och blomstra till den jag redan är. Genom renade nadis strömmar energin nu obehindrat och brist på energi och stress är som bortblåst.

Detta hade jag såväl behövt förra veckan som var så energislukande. Men tyvärr medgav tiden inte detta. För är man själv (även med mama på besök) finns ingen riktig avlastning, och det är svårare att få kontakt med sitt inre. Tror egentligen inte att det är helt omöjligt, men jag vet inte hur det skulle gått till.