Höstpirr

På ett sätt älskar jag hösten, med alla nya möjligheter som tycks finnas efter den långa sommaren. Nya möjligheter till kärlek, kunskap och lycka. Jag är pirrig inför höstens yogastart på shalan i morgon, det var ett tag sedan jag tränade för en instruktör och det känns jättebra att få möjligheten till feedback och vidare personlig utveckling. Det är en häftig känsla att kunskapen hela tiden fördjupas inom min yoga, ännu häftigare är det att inse att man aldrig blir färdiglärd. För det finns inget bättre än att fylla sitt pennskrin och öppna sina sinnen för ny kunskap. Jag hyser en kärlek till fenomenet som sådant, och blir lycklig bara av tanken.

Ryggen är bättre, migränen helt borta, och så lubbade jag 5 km terräng igår! Gick riktigt bra tills sista sega långa uppförsbacken när jag möter hundägare med hundar i flexikoppel. Håller mig på vänsterkanten men tror du de drog in kopplena???? Å nej, hundarna fick gå var de ville och vär nån centimeter från att fälla mig pladask. Jag hojtade "Skaffa vanliga koppel istället!" till ägarna, men fick ett argt "Håll käften" till svar. Detta gav mig oanade krafter, säkert adrenalinpåslag för kommentaren gjorde ont. Likaså uppförsbacken. Jag gjorde ju inget uppenbart fel, men tydligen får man inte hänvisa till bättre möjligheter när hundägare gör fel de själv inte upptäcker. Fast kärringen var nog medveten om vilket fel hon gjorde, annars hade hon nog inte blivit så arg bara av min hänvisning.

Skogen är väl till för alla!!!

Migräna dagar

Har haft två dagar med migrän. Något jag aldrig annars brukar ha, men det har varit mycket med de äldsta tjejerna så jag förstår ju vad som kan ha utlöst det. Plus gnällig dagisÄrta och Lillärta...
Har inte kunnat yoga dessa dagar, inte ens en endaste liten meditationsövning har jag fixat. Men jag känner ingen press att yoga varje dag, har istället använt tiden till att bara ta det lugnaste möjliga. Jag tycker att jag har läst någonstans att yoga är bra för att förebygga migränanfall, men jag vet inte om det är sant? Någon som vet???

Inget ont som inte för något gott med sig... med all vila senaste dygnen verkar ryggeländet har gett med sig. Jag har ju inte hunnit göra ryggyogan mer än en gång så det kan ju inte vara det.

Yoga för ryggen

Dras med min sega rygg. Faktiskt ett litet hinder mot mitt vanliga yogaflyt.
Nu är det prio rygg som gäller. Testat lilla ryggprogrammet med bara 5 övningar.
Stående ryggsträck Uttanasana var skön som alltid.
Gunga och rulla på ryggen hoprullad som en boll gjorde jag mycket på gravidyogan, fast bara från sida till sida. Rulla i längsled var en häftig upplevelse, jag kunde känna hur ryggen lössgjordes efter hand.
Liggande twist Universalpositionen är också en gammal bekant.
Kålmasken blev jag inte klok på. Jag förstår tanken med övningen, men hade svårt att komma upp med ryggen i vinkel samtidigt som bröstkorgen var kvar i mattan och knäna och underben inte fick byta läge... Det blev någonting i rätt riktning iallafall.
Avslutade med en stunds avslappning i Haren. Pannan vilade tungt i mattan och det kändes en behaglig värmeökning i ryggen.

Löparhelg

Eller ska jag skriva jogginghelg? För det var ju så det var. Läste för längesen om skillnaden mellan jogging och löpning, men spelar det roll egentligen? För mig som yogini är det känslan i allt som är det centrala!

Hursomhaver testade jag 3 km igår (lördag) för att känna ifall det överhuvudtaget gick att springa med knappt hopläkta skavsår, men compeedad tog jag mig runt utan problem! Hade med podden så efteråt låg jag i skuggan av ett träd, kände brisen fläkta över mig och gjorde ett Yoga Nidra pass. Bara för att det är så skönt att avsluta ett intensivt pass med.

Idag (söndag) sprang jag två 3 km rundor. Hade tänkt mig 5 km egentligen, men var tvungen att knåpa ihop det så här eftersom småtjejerna var på lekplatsen... Först sprang jag och V 3 km förV ville inte springa själv, sen gick V till lekplatsen med de små och bytte av min man som stack iväg på sin runda, jag fortsatte 3 km till och sedan pustade jag ut vid naturum tillsammans med V och småtjejerna och väntade på min man. Lite krångligt kan tyckas, men så fick vi ju träna allihop och de små kom ut i naturen!

Det känns bra i kroppen, och det kändes bra att springa 6 km. Inte går det fort, men så snart någon storfräsare springer om mig, tänker jag att den där har iallafall inte behövt hämta sig från 4 graviditeter...

Konsensus

Angående höstyogan har jag funderat vidare och nu kommit med ett beslut, tack för påminnelsen Anna!

Många andra här i bloggosfären tränar ju ashtanga därför var jag lite sugen på att testa detta innan jag går och blir instruktör. Kan ju vara bra att ha med sig i bagaget. Samtidigt är det ju andra bitar som faktiskt känns angelägna. För mig som mest fokuserar på träning på egen hand är det ju en kanonmöjlighet att få träna individuell utveckling för att lära mig mer om mig själv i yogan. Hathayoga har jag nosat på en del så det känns inte främmande att börja med, och viryayogan (inspirerat av såväl ashtanga som anusarayoga) har många gemensamma spår.

Så mitt beslut för höstens yoga blir kursen i hathayoga. Detta är nu förankrat hemma så allt flyter på hemma ändå...

Grattis Josephine!!!

Grattis till Josephine Selander som fick en liten son förra veckan!!

Mitt huvud vill så mycket mer

Morgonyoga nu när Ärtan är på dagis och Lillärtan sover.
Min kropp känns seg och svullen. Mitt huvud vill mer än kroppen klarar av just nu. Nätterna är fyllda av oro hos Lillärtan, och det märks att jag inte kommer ner i djupsömn. Yogan blir ändå en god och aktiv vila för mig. Asanorna ökar rörligheten åtminstone lite lite. I framåtfällningarna är mina fötter drishtis med alla sår, längtar efter oskadad hud och ökad rörlighet. Men jag respekterar min kropp där den är just nu. Det har ju sina tydliga förklaringar efter vandringen och dåligt med sömn.

Nya utmaningar

Terminsstart och tillika dagisstart. Virusbyte för barnen. Redan första dagarna på dagis drog Ärtan hem trist förkylningsvirus, så nu är Lillärtan snorig. Nätterna är rena pinan, hon vaknar stup i kvarten, jag pluggar i nappen och stoppar om, hinner precis somna om tills hon vaknar igen... Nya sängen har kommit, och jag verkar ha lätt för att somna om i den, haha, eller är det att jag är så otroligt trött.

Fallit tillbaks på vanan sedan i våras att kvällsyoga, speciellt nu när det är förkylningsvirus i familjen och pipigt större delen av dygnet. Jag älskar min egen stund när det nu börjar bli mörkare och jag kan tända ljus och njuta dubbelt av såväl levande ljus som yoga! Lucky me!

Har funnit nya utmaningar i Bakasana, Tranan, där min armstyrka inte räcker till mycket. Men det är en spännande asana.
Balanserar i Garudasana samt Ardha Chandrasana där jag märker stora skillnader mellan höger och vänster.

Medvetet ätande

För de som fokuserar på viktminskning har en ny studie publicerats nu i augusti. Yoga är positivt för utveckling av medvetet ätande enligt en amerikansk uppföljningsstudie i Journal of the American Dietetic Association. Över en 10-årsperiod samlar utövare av yoga på sig mindre vikt än de som inte är utövare, en viktig faktor tros vara en ökad medvetenhet om vad man stoppar i sig.

Studien utförd bland annat av yogin Alan Kristal kan du läsa mer om: http://www.eurekalert.org/pub_releases/2009-08/fhcr-ryp080309.php

eller direkt ur huvudkällan:
Framson, Kristal et al Development and Evaluation of the Mindful Eating Questionnarie. Journal of American Dietetic Association 2009;109;1439-1444.

Anpassning pga skavsår

Efter helgens vandring behöver jag yoga för att sträcka ut ömma muskler. Men pga skavsår under fotsulorna får det bli lite anpassade asanas ett par dagar. Igår kväll blev det en skön stund pranayama, där sinnet vandrade tillbaks till de vackra bokskogarna
Inte så värst ansträngande för skavsåren, men desto mer välgörande för de inre lagren.

Aningen mindre beslutsångest

Tack snälla alla som givit tankar om min höstyoga! Jag är alldeles överväldigad över er respons och alla kloka tankar!!! Nu börjar jag kunna se mina tankar och framtida ambitioner i lite större perspektiv!!!

Till Maggan i Lund: jag har också gått på gravidyoga på K-yoga under hösten, kanske vi sågs där! Jag har tränat på Gerda, men framför allt på egen hand hemma mellan barnens födslar. Det är det som har varit allra enklast logistiskt för mig. Har dock en önskan att det finns fler yogaformer i Lund, det är ju trots allt en ganska stor stad och yoga en kanon träningsform som kommer. Men med tiden kanske jag kan råda bot på detta.

Om Shanti!

Beslutsångest höstyoga

Jag måste be er om lite råd och hjälp!!!
Inför hösten står jag inför två valmöjligheter för att träna med instruktör. Jag brukar ju annars sköta den mesta av min träning på egen hand, men inför yogalärarutbildningen nästa år är det bra att ta emot så mycket tips och råd jag hinner och kan.

Alternativ 1 Nybörjarkurs i Ashtangayoga

Alternativ 2 Hathayoga - individuell träning

Tankar för och emot, tack!!!

*Tilläggsinfo:
I Lund är det tydligen så att alla som tidigare inte tränat Ashtanga "kvalar in" i nybörjarklassen, oavsett hur mycket/vilken sorts yoga man tränat förut.

Hemma som i Indien

Pratade med en klient för ett tag sedan. Han berättade lyriskt om hur indiska yogier fann meditativt lugn trots lösspringande kor, tutande och intensiv trafik, massor med folk i rörelse överallt. Yogierna satt lugnt ner och fokuserade inåt utan att verka notera bruset runt dem.

Jag har funderat en del på denna miljöskildring och kan komma med en jämförelse som kanske förklarar min yogamiljö hemma. För det är säkert någon som undrar.

Ibland när jag rullar ut mattan är det fullt liv och rörelse runt mig. Ärtan 2½ är hela tiden på väg någonstans med någonting, över framför eller bakom mig. Sällan tyst. Lillärtan 6 mån ligger upptill mig på sin lekmatta gurglandes av liv och tar sig fram som en säl. Oftast i riktning mot min spännande yogamatta. De två äldsta döttrarna brukar komma förbi och kasta ur sig någon fråga eller i värsta fall elak kommentar om varandra. Min man ropar ibland frågor till mig som jag måste besvara kort. Hunden snarkar högljutt i sitt hörn.

Jag blundar, andas och flyttas till en fjärran strand där vågornas brus bildar ljudridå till mitt hemmabrus. Hemma men samtidigt inte här. Lycklig och trygg att vara i gemenskapen, men samtidigt ensam med mitt innersta.

Löpstigarna ropa

Efter en aktiv dag i trädgården kände jag att det lockade i joggingtarmen. Det är inte ofta det sker, och då gäller det att ta tillfället i akt.
Min man och jag körde till skogen efter hans jobb, småtjejerna blev ompysslade av de stora tjejerna. Alla praktiska förutsättningar!
Jag har ju inte varit ute och sprungit speciellt många gånger sedan förlossningen, som max 4 km och då har jag gått en bit här och där.
Idag kände jag att det var läge för 5 km. Mycket för mig. Terräng. Ännu mer utmaning för mig. Jag lubbade på försiktigt i min egen takt, drack lite vatten för varje km-markering jag passerade. Njöt av skogens dofter (sköljde ju med neti-kannan innan idag så det var fritt blås) och såg att björkbladen börjar bli lite gula i kanterna.
Jag blev omsprungen av en del, men tänker så här att ingen där i skogen har hämtat sig konditionsmässigt från 4 graviditeter. Gång på gång. Så de som tycker att jag springer sakta kan ta och kamma sig för de hade förmodligen inte orkat en meter efter samma "meritlista".
Sista kilometern går först rakt upp en backe, sen är det i princip segt uppför tills det planar ut de sista typ hundra metrarna.
Det började ta emot i lungorna i den där första backen mot slutet, men jag intalade mig att det bara var min kropp som gjorde ont, inget annat. Och jag tog mig runt hela vägen utan att gå! Jag är klart imponerad och faktiskt lite stolt! Hade klart hjälp av det fina yogapasset i morse, hela dagen har varit fantastisk!!!

Morgonyoga

Efter en så gott som sömnlös natt efter energislukande tonårsdiskussioner och timtals långt åskväder klev jag upp ur vår ryggplågande säng. "Klev" är kanske att ta i, jag snarare kröp, böjd av ryggvärk.

Rullade ut yogamattan, satt i en skön hjälteställning och kände ryggen balansera sig. De första solhälsningarna var fruktansvärt stela, när jag skulle resa mig upp i tadasana varje gång så svarade inte kroppen mer än som ett gångjärn som inte ville öppna sig.

Skam den som ger sig, jag gav min kropp och själ den tid den behövde. Efter 20 minuters asanor och andningsövningar var jag så gott som ny igen, och jag kände blod och energi strömma genom de igensatta ryggmusklerna. Helt fantastiskt! Jag älskar min yoga!

Välkommen ombord

Just den hälsningsfrasen jag längtat efter!!!
Samtalet jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning utspelades i eftermiddags.
Skulle jag kunna ta ett nekande svar? Det behöver vi aldrig veta. Men detta var allt jag behövde för att hämta mig från magsjukan...
Jag är antagen till yogalärarutbildningen och det ska bli superskoj!!!
I februari börjar min nya resa, fram tills dess ska jag filosofera, meditera och yoga.

Och tillsammans med ett par kollegor ska jag börja yoga i september, troligtvis några jag senare börjar experimentundervisa (om de ger mig förnyat förtroende). Vi har på gång absolut den häftigaste yogashalan i Lund. Vänta bara...

Magsjuka och yoga

Magsjuka och sommar går inte ihop
Magsjuka och yoga går heller inte ihop
Nu har jag varit "borta" i 1,5 dygn
Har inte ens kraft att läsa Happy Yoga
Har bara samlat kraft genom att ligga och sova och försiktigt smutta på iskallt vatten och behålla det

Känns som om jag befunnit mig på bassängens botten
Har gjort pranayama ett par minuter idag, andningen gör ont i stora delar av kroppen, bra vetskap ändå att andningen kräver mer muskulatur än bara just de kring lungorna...