Höstpirr

På ett sätt älskar jag hösten, med alla nya möjligheter som tycks finnas efter den långa sommaren. Nya möjligheter till kärlek, kunskap och lycka. Jag är pirrig inför höstens yogastart på shalan i morgon, det var ett tag sedan jag tränade för en instruktör och det känns jättebra att få möjligheten till feedback och vidare personlig utveckling. Det är en häftig känsla att kunskapen hela tiden fördjupas inom min yoga, ännu häftigare är det att inse att man aldrig blir färdiglärd. För det finns inget bättre än att fylla sitt pennskrin och öppna sina sinnen för ny kunskap. Jag hyser en kärlek till fenomenet som sådant, och blir lycklig bara av tanken.

Ryggen är bättre, migränen helt borta, och så lubbade jag 5 km terräng igår! Gick riktigt bra tills sista sega långa uppförsbacken när jag möter hundägare med hundar i flexikoppel. Håller mig på vänsterkanten men tror du de drog in kopplena???? Å nej, hundarna fick gå var de ville och vär nån centimeter från att fälla mig pladask. Jag hojtade "Skaffa vanliga koppel istället!" till ägarna, men fick ett argt "Håll käften" till svar. Detta gav mig oanade krafter, säkert adrenalinpåslag för kommentaren gjorde ont. Likaså uppförsbacken. Jag gjorde ju inget uppenbart fel, men tydligen får man inte hänvisa till bättre möjligheter när hundägare gör fel de själv inte upptäcker. Fast kärringen var nog medveten om vilket fel hon gjorde, annars hade hon nog inte blivit så arg bara av min hänvisning.

Skogen är väl till för alla!!!