Det har redan gått 7 månader sedan Lillärtan tog sin självklara plats i våra liv. Min kropp är nästan densamma, vikten tillbaks i sitt ursprungsläge, energin enorm. Sju månader som inleddes med kolik och avlöstes av villkorslös kärlek. Mycket kärlek åt alla håll! Orsaken är säkert all yoga jag pysslat med sedan långt tillbaks under graviditeten... Lillärtan kan inte krypa förbi en yogamatta, hon sugs på den. Kryper gör hon hela dagarna när hon inte tar sig fram i gåstolen, helst i riktning mot hunden eller hundens koja. Lyckas hon klappa hunden på tassen är hennes lycka fullständig!
Idag har vi vandrat i ett naturreservat i närheten. Jag och två föräldralediga kollegor bar våra små knattar i sjalar och selar över bergknallar och hedar, förbi sjöar och genom skogsdungar. Lillärtan ackompanjerade vandrandet med sitt förtjusta gurglande över gungande träd, glada hundar, porlande vatten eller vajande grässtrån. Då och då såg hon i mitt ansikte och sprack upp i sitt härliga tandlösa leende. Äkta kärlek!!!
1 maj
2 dagar sedan
Så ljuvligt du beskriver din kärlek. Den villkorslösa, underbara. Grattis till 7 månader!
SvaraRaderaVilken härlig dag! Grattis till 7 månader och att du är stark igen och i din egen kropp. Härligt!
SvaraRaderaJa visst är dom mysiga dom där små. Man vill ta tillvara på varje sekund. Min lilla M är snart 6 månader & har just blivit jätteintresserad av våra hundar.
SvaraRadera