Lillärtan har haft en jobbig kolikperiod, men nu verkar den börja lägga sig.
Mina yogapass har jag förlagt till sena kvällar, inte helt optimalt men då är det åtminstone helt tyst överallt. Den nattliga ron har lagt sig över huset och jag är endast vaken och yogar!
Idag på förmiddagen sa Ärtan att hon ville "se en yogafilm". Det gjorde vi så gott som dagligen när jag väntade Lillärtan. Jag rullade ut två yogamattor och bebigymet för Lillärtan och sen körde jag en timmes lugn skön basic yoga med de båda minsta döttrarna omväxlande som tyngd. Speciellt rullande gungan gillade Ärtan, det kittlade nog i magen när jag gungade med henne vid mina ben :)
Jag har läst lite i Josephine Selanders "Våga Yoga" och funderat vidare på den fråga hon kastar ut: Vad är en riktig yogi/yogini?!? Parallellt skummar jag Eva Levenhaupts "Yogaliv" och funderar på Josephines fråga.
Jag - en yogini
*vill inte mer än vad jag gör nu, men jag blir nyfiken på nya asanor och undrar över vägen dit.
*tar mig tid att njuta av den yoga jag gör och känslan i sig
*lever ett yogaliv som är lagom och räcker till
*lever nog lite efter alla de åtta stegen såväl på som utanför mattan
*behöver inte gå upp i ottan
*strävar efter kroppsmedvetenhet och själslig medvetenhet
*undviker inte kött, vin eller annat av livets goda kök utan tar ej i överflöd
*äter ekologiskt och medvetet det vi förbrukar mycket av
Hemska dagar
12 timmar sedan
Tack för att du ger mej något att tänka på!
SvaraRaderaJag, en yogini?
Härligt med inspiration från dig!! Hur man kan få till yogan med barn i huset. Jag är nyfiken på att läsa boken yogaliv. De punkter som du skrivit upp stämmer jättebra på mig också. Kram Ulrika
SvaraRaderaHåller med Ulrika om att dina ord inspirerar! Läste i en bok för många år sedan att hemligheten till förverkligande börjar inte med att nödvändigtvis sitta inne med alla svar, utan att förutsättningslöst ställa frågor, vilket är precis det du gör. Namasté
SvaraRadera