När jag gick neråt naturreservatet på hundpromenad tidigare ikväll kom jag att tänka på Yogamammas tips om SamaVritti. När jag kom fram till min vändpunkt där jag kunde blicka över fälten och samtidigt titta på när träden i ravinen dansade vals i den livliga vinden platsade jag hunden vid min sida och andades ett par omgångar Sama Vritti.
Andades in den friska juniluften och min tankeverksamhet stannade upp. Efteråt gick jag med lugna vördnadsfulla steg tillbaks till civilisationen. Fylld av vördnad för min inre kärna som så gärna ville koppla ihop sig med naturen för en stund.
Andades in den friska juniluften och min tankeverksamhet stannade upp. Efteråt gick jag med lugna vördnadsfulla steg tillbaks till civilisationen. Fylld av vördnad för min inre kärna som så gärna ville koppla ihop sig med naturen för en stund.
Jag fick lite "Narnia-känsla" när jag närmade mig hemmet. Fylldes av en stor känsla av att ha varit borta flera timmar när det i själva verket bara var ett par minuter. Vilsamt och energifrigörande!
Andning, medveten, att bara vara här och nu. då försvinner tiden! Härligt inlägg, härlig bild! Tack för inspirationen!
SvaraRaderaTack för härlig inspiration!
SvaraRaderaDet verkar som om vi gick hundpromenad på samma gång igår :) Hos mej låg regnmolnen tunga, men luften var underbar att andas in och jag kände mej som en ny människa när jag kom hem igen. Det är så härligt grönt överallt nu!!
SvaraRaderaOch det är nästan så det känns som herr Tumnus ska dyka upp vid lyktstolpen :) Inspirerande om din andning, ska ta det till mig. Känns som jag nästan exploderar av otålighet ibland.
SvaraRadera