Yama: Aparigraha

Att vara nöjd som ett sätt att vara.
"Jag är nöjd nöjd nöjd" som Anders Lundin sjunger i låten "Nöjd"
Utan girighet, utan jakt efter mer.

Att inte behöva/vilja jaga ger mig ett lugn och en frid som gör att jag helt kan leva i nuet. Något av det värsta jag vet är att tillbringa timtal på ett shoppingcenter i jakt på något jag inte vet riktigt vad det är. Tvingas jag dit utan att verkligen behöva något sätter nödbromsen in "nä jag är nog nöjd med de prylar jag har hemma, behöver inget nytt".

Karriären kan vara viktig inom mitt yrke (har jag sagt att jag är sjuksyrra eller har det framkommit ändå?), men jag är ingen karriärist. Fast, javisst, jag har ju min dröm att bli yogalärare. Men det är ju inte att vara girig? Jag tänker som så att det är att fördjupa sig där jag redan står?

Jag gillar att vara här och nu. Såväl med mina tonåringar som mina småtjejer. Och "här och nu" är egentligen det enda min hjärna klarar av i nuläget med liten bebi.
Dock är egentid en vara jag har ont om, förutom nu när det är sen kväll. Och egentid som mor, hur är det med det? Är inte det ett sätt att vara tidsgirig? Eller stjäl jag tid? Eller rentav investerar i mig själv? Jag har alltid framhållit det sista; det jag gör för mig själv, det drar även mina döttrar och min man nytta av i andra hand!!!